Lyrans tematrio de här veckan (upphittad via Marias bokblogg):

Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?

1. Svarta Hingsten
En visserligen klassisk men ganska enkel och intetsägande barnbok vars filmatisering är inget mindre än ett konstverk. Filmen är otroligt visuellt vacker, men framförallt finns där ett djup som är lika oväntat som det är berörande. Det är en av mina absoluta favoritfilmer, och helt enkelt magisk. Varenda gång jag ser den gråter jag, som den mes jag är, floder av patetiska tönt-tårar.

(Vi talar inte om uppföljarna. VI TALAR INTE OM UPPFÖLJARNA.)

2. Parfymen
Boken är fantastisk. Sättet som dofter beskrivs i den utifrån huvudpersonens unika perspektiv är oförglömligt och otroligt intressant. Filmen däremot faller platt.

Det är faktiskt lite av en prestation att lyckas göra något så urbota tråkigt och ointressant av en så pass bra bok.

3. Låt Den Rätte Komma In
Så här tycker jag att en filmadaption göras! Filmen tar sig friheter från boken där det behövs, vilket är nödvändigt när man byter format, men det gör det utan att avvika från känslan av boken, från själva kärnan. Det här är ett av de få fall där jag tycker lika bra om filmen som om boken.

Förra veckan:

- Handduksdagen (ja, jag bar handduk. Ja, det har gått så långt. Åtminstone var jag inte ensam).
- Star Trek XI på bio (sjuuuuukt bra).
- Började läsa Jonathan Strange & Mr Norrel (bra, men minsta, små miniatyrbokstäver jag nånsin sett. Jag gillar pocket, men GUD, MAN ÄR INGEN UNGDOM LÄNGRE LIKSOM. Normal textstorlek, tack.)

Med andra ord: kattungar, fågelkvitter och solsken.

Den här veckan:

- PLUGG PLUGG PLUGG. Tenta i 15 hp cell- och molekylärbiologi m. laboratoriemetodik på fredag och kurslitteraturen har utarmat mitt liv på glädje. D:

Med andra ord: >_______<

(Det är roligt att plugga oftast, bara inte just dagarna innan en tenta.)

Jag är hopplöst dålig på att ställa tillbaka böcker i bokhyllan efter att jag läst ut dem. De blir liggande här och var och bildar efterhand små högar, som växer och snart inte är så små längre…

Ja, jag är stökig. Och ännu värre, jag TRIVS när det är stökigt. :blush:

Tidsresenärens Hustru var oväntat bra (och inte alls vad jag väntat mig). The Writer’s Tale was riktigt, riktigt intressant, dock kunde boken kortats ner ganska kraftigt om man strukit alla mer eller mindre onödiga manusskript som tagits med. Edith läser jag konstant, mumintroll kan jag aldrig motstå och Jonathan Strange & Mr Norrell ska jag precis börja läsa. Så fort jag hinner.

P.S. Nya Torchwood trailern!